Granskning avslöjar
systemfel i vården

Josefin, 14, lever bakom pansarglas i ett säkerhetshus med åtta vårdare i Eskilstuna.
Från nio års ålder har hon klassats som ”farlig”.
33 gånger har hon flyttats mellan vårdinrättningar över halva Sverige och mår allt sämre.
Granskningen av fallet avslöjar allvarliga systemfel.
Ingen myndighet har det fullständiga ansvaret för Josefin.
Vårdbolag och familjehem kan slänga ut barn som Josefin när som helst.

Bara drygt ett år gammal omhändertogs Josefin första gången. Utredningen visade att hon hade ”stora svårigheter att kommunicera”. Hon placerades i familjehem i förhoppning om att barnet skulle utvecklas väl.

Men Josefin mådde allt sämre, blev allt mer utagerande. Hon placerades i flera olika familjehem och flyttades även hem till sin pappa. Inte heller det fungerade. Nio år gammal utsattes hon för sju placeringar på bara fyra månader.
Samma år klassades Josefin som ”farlig” för sig själv och andra, av vårdgivarna.

Under flera månader har vi granskat myndigheternas hantering av ett 14-årigt barns liv:
✔ 33 gånger har Josefin placerats i familjehem och vårdinstitutioner på 21 olika orter i 10 län över halva Sverige.
✔ Hon har utsatts för 35 polisingripanden.
✔ 8 gånger har Josefin vårdats på olika bup-kliniker och utsatts för minst 11 bältesläggningar.
Under samma tid har Josefin försökt att ta sitt liv 19 gånger.

Under vår granskning försöker vi reda ut vem som bär ansvaret för att en 14-åring utsätts för 33 olika placeringar under 13 år.

Socialtjänsten i Eskilstuna är Josefins vårdnadshavare och är i föräldrars ställe. Men för det mesta bor Josefin i familjehem och vårdinrättningar i tjugo andra kommuner. Josefin behöver kvalificerad psykiatrisk vård men vårdansvaret flyttas mellan tio olika landsting. Där gör läkare och psykologer olika bedömningar och fattar olika beslut som styr Josefins liv. Eftersom Josefin hela tiden rycks upp blir insatser inte påbörjade, eller avslutas i förtid.

Aftonbladets granskning av fallet avslöjar allvarliga systemfel:

● Ingen huvudman med fullständigt ansvar finns för barn som Josefin. Kommuner och landsting kan skylla på varandra. Därför är det rättsosäkert.

● Vårdbolagen kan utan förvarning säga upp avtalet att vårda Josefin, genom att påstå att hon är ”farlig för personalen”. Då gäller inte uppsägningstiden.

● Inga kvalitetsregister finns för HVB-hem. Varken IVO, Inspektionen för vård och omsorg, eller Socialstyrelsen för register över vårdbolag som bryter kontrakt.
Socialtjänsten har tvingats lita på vårdbolag som lovar kvalificerad vård för barn som Josefin – men sedan säger upp avtalet och barnet.
Tre av fyra vårdgivare har varit privata bolag. Vården har kostat upp till 15 000 kronor per dygn. Ändå har man ofta krävt mer resurser: ”betala mer eller vi säger upp platsen”.

● Regeringen och myndigheter har länge känt till bristerna, men blundat.
Larmet gick 1989 då dåvarande socialministern sa det var ”djupt oroande” att allt fler omhändertagna barn har svåra psykiska problem. 2006 fastslogs i den stora såkallade Milton-utredningen om psykiatrin att ansvarsfrågan för dessa barn var ett så allvarligt problem att kommuner och landsting behövde ”vidta konkreta åtgärder för att finna lämpliga lösningar”. Men ingenting förändrades, konstateras senast i den stora LVU-utredningen 2015.

● Ingen vet ens hur många barn som Josefin finns.
Någon samlad kunskap finns inte om de ovanligt svåra fallen, som Josefins. Att samköra register över placerade barn och barn i psykiatrin är olagligt. Fakta kommer inte fram och problemet kan förbli dolt.

TV-reporter